Välkommen...

Jag har inte skrivit om det tidigare på bloggen men Liam har varit förkyld i över 2 veckor, med hosta och snuva. Jag har varit till vårdcentralen 2 ggr men vi har bara blivit hemskickade utan att dom gjort ngt speciellt. I torsdags blev han ännu sämre på kvällen så vi åkte in på akuten. Väl där skickade dom oss vidare till Sunderbyn där vi blev inlagd. Han fick hjälp med inhalationer för att underlätta andningen och nässpray för att han var så täppt. Idag har vi iallafall fått komma hem och han mår betydligt bättre vilket känns jätteskönt. Lustigt bara att det ska vara så stor skillnad på läkare, om han hade fått hjälp tidigare hade han kanske inte behövt bli så dålig. Inte förrens han slutade äta började det hända saker. Nu verkar det gå åt rätt håll och tur är väl det för nog känns det i mammahjärtat då han är sjuk
2 kommentarer...

Grabbarna sover så jag passar på att uppdatera bloggen lite, det är på tiden Det flyter på rätt bra här hemma, förutom att det känns som att dagarna bara springer iväg. Liam är 5 veckor idag, helt otroligt vad fort det går. Känns som om det var igår vi var på BB. Jag har inte skrivit om förlossningen tidigare så jag tänkte göra det nu:
Barnmorskorna sa att jag var som gjord för att föda barn, själv vill jag aldrig mer göra om det Det började med att vi åkte in 30 december för igångsättning 19 dagar efter jag var beräknad. Jag hade haft värkar under natten men dom var så svaga att dom gav ingenting. Ungefär klockan 8 blev jag igångsatt och knappt en halvtimme senare var värkarna igång för fullt med ca 2 min emellan.  Ett tag var det prat om att ge mig bricanyl för att jag hade så täta värkar men jag fick aldrig det. 9,30 hade jag så himla ont att jag tog epiduralen. Den var helt underbar och det kändes mycket bättre. Jag kunde vara uppe litegrann, prata och äta lunch så just då kändes det helt okej om man jämför med smärtan innan. Men säg den lycka som varar... kring halv 2 fick jag ett värkförstärkande dropp och mardrömmen började om. Jag kände inte längre någon effekt av epiduralen och hade fruktansvärt ont. Tur att jag hade ett helt underbart stöd av Jörgen. Älskling: Du är en klippa  Strax efter 3 kom narkosläkaren för att lägga om bedövningen men fick vända i dörren för då hade krystvärkarna börjat. Det går inte att beskriva med vilken kraft det trycker på, ni som har provat ni vet Personligen tyckte jag krystvärkarna var lättare ur smärtsynpunkt även om dom inte var någon dans på rosor dom heller. 45 minuter senare kom belöningen som var värt allt! Liam: 53 cm lång och 4570 g tung. Världens finaste kille

2 kommentarer...

Liam har hunnit bli en månad och han växer så det knakar=) Var på BVC och vägde han igår, han hade gått upp till 5385 g och var 58 cm lång.
0 kommentarer...

3 kommentarer...

 

Jag vet att det har varit väldigt dåligt med uppdateringar på sistonde men jag har fullt upp här hemma 

5 kommentarer...

 

6 kommentarer...

Äntligen är våran son Liam här. Allt har gått bra och vi mår bara fint

Han föddes 2009-12-30 kl 16.00, var 53 cm lång och vägde 4570 g.

12 kommentarer...